Nu ler dom inte längre.

2006 togs den här bilden. Det är min mormor och morfar. Då var dom lyckliga.
ungefär ett år senare fick morfar reda på att han hade prostata cancer. Den försvann. Ett tag. Nu väger han 15 kilo mindre, kan knappt stå själv. Cancern är aggressiv och alla behandlingar dom gör nu är för att "köpa tid". Tårarna rinner när jag skriver det här. Det har dom gjort de senaste timmarna.
Pratade med mormor förut, hon var ledsen. Jag försökte trösta henne tror det hjälpte lite. Jag sa att jag älskar henne och att jag alltid kommer finnas där för henne sen la vi på. Sekunderna senare insåg jag det jag vägrat inse. Han kommer att dö - inte finnas mer. Läkarna har inte sagt någon tid, han ville inte veta.

Jag skriver sällan någonting om mig och mina känslor här men jag delar med mig av det här för att hjälpa andra.

Det här kan hända vem som helst. Din pappa, din bror, din vän - någon du håller kär.
MAN KAN GÖRA NÅGOT ÅT DET - om - man finner det i tid.
Mormor sa till Morfar, " gå och ta ett test, alla gör det " det gjorde han inte. Det enda som behövs är ett stick i fingret. Han ångrar det nu. Men det är försent för min morfar.

MEN det är kanske inte försent för den du håller kär. Snälla lova att ni tjatar hål i huvudet på era kära?! Släng in dom på den jäkla läkarmottagningen jag lovar det är värt det.
Låt det inte sluta som för min morfar....

starkt skrivet. min morfar fick också cancer, dog i våras :( fast då av en hjärtinfarkt.



man ska verkligen tänka extra på sina nära o kära när det kommer till ovälkomna sjukdomar som cancer.. fyfan.



hoppas du får ha din morfar många år längre än vad jag fick. puss på dig.

<3

vet inte vad jag ska säga, så fruktansvärt hemskt. beklagar verkligen!



din mormor var underbart vacker, klart hon kommer klara detta!

Jag beklagar verkligen, min pojkvän går igenom samma sak och det är verkligen jobbigt att se på och veta att man inte kan göra något. Man känner sig så hjälplös! Kvittar vad man än säger för man kan inte trösta tillräckligt. Förstår dig helt, hoppas allt blir bra!

fyfan... det du skrev i detta inlägget fick mig att börja gråta. uppskattar att du tog din tid och öppnade någonting såpass privat för att hjälpa andra inse att det är kritiskt att göra testen...



hoppas innerligt det bästa för din morfar och resten av familjen!

supertråkigt att höra. min farfar gick bort i prostatacancer för ungefär 1,5 år sedan. det är så himla hemskt att se någon man står nära gå igenom hela den där processen. jag hoppas att ni kan ta vara på tiden som han har kvar.

Så ledsen för din skull, ta hand om dig!

Gumman, jag håller tummarna för dig och din familj att allt löser sig! Kram på dig

Usch vad jag känner för dig! :(

Vet att det inte finns något jag kan säga för att det ska kännas bättre men jag tänker ta åt mig av det du skrev.. min morfar har också prostata cancer men har levt med det i många år.

ta hand om dig!

älskling sitter och bölar här på jobbet nu, du vet vart jag finns om det är något. älskar dig

Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg, och jag är hemskt ledsen för din skull. En man i min nära familj har också tampats med prostatacancer, men är peppar peppar fri från den sedan två år tillbaka.



Detta är ju bröstcancermånaden. För mig är det bara helt enkelt cancermånaden.



Stor kram till dig! <3

hej gumman, vet exakt hur du känner. Min morfar har legat på sjukhus de senaste åren just på grund av prostata cancer. Han lider otroligt, och hela våran familj med. Han var go, rund och alltid glad men nu har hela han tynat bort, känner knappt igen honom. Han har inte heller fått någon tid men vi alla vet att det är snart. Kände att jag var tvungen att bara skriva av mig när jag såg ditt inlägg, kände igen mig så otroligt.Tack för att du tog upp det, för det är verkligen viktigt att alla inser!

Fyyy... Min farmro har haft bröst cancer två ggr..Alltid rädd att de ska komma igen..

Och imon är de 1 årsen min allra bästa väns, mitt hjärtas mamma dog i cancer. :( :(

take care. din mormor kommer klara detta! och du också, jag beklagar verkligen. jättehemskt. skänker en extra tanke till er familj! och alla andra drabbade...

Har gått igenom samma sak som dig, och jag vet hur jobbigt det är. Min morfar var med i en olycka, på sjukhuset tog de prover som vanligt med det visade sig då att han även va döende i cancer. Ett par månader senare va han borta. Fick aldrig träffa honom efter olyckan, han blev snabbt sjuk och ville inte att jag skulle få se honom så sjuk. Han skrev ett testamente och jag fick tre värdefulla tavlor. Jag minns att jag ringde för att tacka och jag visste även då att det va sista gången jag fick prata med honom, så hemsk känsla.

Vet inte riktigt vad jag ville komma med detta.. inte så peppande direkt kanske, men du ska veta att du inte är ensam och jag önskar jag kunde ge dig en kram nu!

Det är fruktansvärt när man får se människor i sin närhet tyna bort. Min pappa fick cancer för ett år sedan, blev "friskförklarad" i februari i år för att sedan gå bort en månad senare. Jag tror det var just det som var det tuffaste, att få höra att han blivit fri från cancern för att sedan få den man älskar mest bortryckt på en dag utan någon som helst förvarning.



Jag vet att det känns knepigt och läskigt att öppna sig så i bloggen men vet du, jag gör det ganska ofta och det har hjälpt mig så väldigt mycket. För som du märkte på responsen i det här inlägget så är du verkligen inte ensam om det här. Du hjälper andra lika mycket som dig själv. Se det som terapi. Det kommer bli en svår tid för er som blir kvar och det alldra viktigaste är att hålla ihop men också att sörja rätt -hylla din morfar och det liv han levde. Hitta styrka och en slags glädje i det.



Kram!

åhhh<3